Känner att det var dags för ett inlägg...
Vi var ett riktigt häftigt gäng som gick ut i helgen. Ni ser ju vilket järngäng vi var....ascoola..
Jaa det finns inte mycket att skriva om egentligen som ni märkt. I fredags träffade vi några spanjorer och man märker ju mer man umgås hur olika vi faktiskt är. Ett exempel var i fredags..lördags morse när folket som varit ute tillsammans var på väg hem, så tittar en av spanjorerna på klockan och säger att han måste skynda sig hem. Klockan är tio över sex och om han inte är hemma halv sju så kommer hans mamma bli jätteorolig och troligen döda honom. Sen skyndade han sig iväg. Han är 24 år gammal.
Nog för att lärarna har sagt att det är normalt att bo hemma väldigt länge, så tror man ju inte riktigt på det förrän man faktiskt ser det...!
Ayuda
Anledningen till att vi inte skrivit något idag är för att dörren till vårt rum gick i baklås och vi har varit utelåsta fram till nu.
Men hyresvärden var nyss förbi, dörren är öppen och nu ska vi iväg och äta paella!
Liten uppdate
Såg nyss att vi fått massa skäll för att vi uppdaterar så dåligt nu för tiden. Vill bara börja med att be om ursäkt för att VI HAR ETT LIV istället för att sitta insnöade och vänta på att läsa om andra!
Sen tänkte jag göra ett liten lista med saker som har hänt sedan sist.
- Vi har köpt 12 rullar toalettpapper, så nu kan vi bajsa så det står härliga till utan att vara rädd för att det ska ta slut.
- Malin har köpt sin äckliga drickyoghurt igen
- Vi har legat på stranden och solat de tre senaste dagarna. Helt okej skönt att sola lite efter skolan
- Idag såg vi 5 män i kostym, gå i slowmotion på stranden. Malin sa att det såg ut som en live version av en Dressman reklam. Jag skrattade så att jag grät.
- Spanjorerna tycker vi är jättekonstiga som dricker mjölk till maten
- Jag köpte ett par herrskor idag, för det finns inga i min storlek i det här jävla landet.
- Jag gillar när Markus eller Malin duschar, för det är jäätemycket klor i vattnet här och det är så mysigt när det luktar badhus i korridoren :)
Lilllördag
Efter att ha pratat om vårt Lizzarranbesök förra veckan så var det några fler som ville följa med den här gången. Vi var ett stort gäng som käkade tsm. Jag satt bredvid Anabel, som bara kan tala koreanska och spanska, så jag lyckades tom klämma fram nästan tre hela meningar igår!
Calvin som började i vår nybörjarklass tidigare i veckan. Han har bott i Sverige i flera år men är från Armenien om jag inte minns fel.. Riktigt kul att vi är lite fler på lektionerna nu!
Vi fick en oförskämt billig nota när det väl var dags att betala, de måste ha blandat ihop båda mat och dryck för när hälften av oss hade lagt in vad vi skulle betala så var vi redan många € över vad kvittot visade.
Gurls på 3 pintas
Jag vet inte riktigt hur vi tänkte men det slutade med att vi gick ut på en studentbar. Iris, tjejen till vänster, är orsaken till hela spektaklet, hon for hem först av alla.
Tjejerna lärde grabbarna att dansa till Shakiras waka waka
Halv fyra kände vi att man man kanske borde sova några timmar innan skolan började, så vi gick hem. Och på något sätt, jag vet inte riktigt hur, så satt vi alla i skolbänken klockan nio imorse.
Lite bättre
Jag & Esther
De flesta som jag pratat med på senaste tiden vet att jag har varit riktigt deppig pga att det har gått jättedåligt med spanskan. Jag ligger långt efter både Malin och Esther trots att vi går i samma klass. Men efter i helgen så känns det faktiskt lite roligare. Jag, Esther, Malin och Simen festade i lördags, tyvärr drog Malin hem efter förfesten, men vi andra for på en krog där Simens nyfunna spanska vänner var. För första gången fick jag verkligen prova på spanskan. Det var en riktigt rolig kväll (morgon?), alla var så snälla och hjälpte mig med spanskan och tack vare att några av grabbarna kunde engelska så kunde de förklara hur och varför man sa vissa saker. Klockan åtta på söndagmorgon kom jag hem till lägenheten efter en riktigt trevlig kväll.
Det, tillsammans med den här nya "intensiva" läraren, har gjort att jag fått en nytändning och känner att jag orkar kämpa igen. Det har inte riktigt lossnat än, men kanske att jag snart kan börja säga enklare saker utan att hjärnan kokar över..
Ny Lärare
Eftersom våran lärare Gregorio har semester nu två veckor så fick vi idag våran nya, tillfälliga, lärare Manolo. Vi har alltid tyckt om Gregorio väldigt mycket. Han är sjukt rolig och bra på att förklara med gester samtidigt som han tar allt långsamt. Manolo kom som en chock, den mest intensiva läraren jag träffat. Total kontrast mot lugna Gregorio. Han börjar med att klappa hårt i händerna och knäppa med fingrarna i takt med att vi högt, hela klassen ska i kör rabbla årets alla månader, årstider, veckans veckodagar och sen allting igen fast baklänges. Högt! Allt ska repeteras och rabblas snabbt snabbt samtidigt som man viftar, knäpper, klappar och.. ja, gestikulerar som en sann spanjor helt enkelt.
Medans Gregorio inte påpekar alla småfel man gör i språket utan tänker på helheten, så påpekar Manolo ALLA småfel och ber en säga om hela meningen fast korrekt. Nu kan det kanske låta som det vore något dåligt, men det är riktigt skönt att få veta alla fel man gör för vi är ju här för att lära. Kommer nog bli två intensiva veckor i skolan framöver!
Läste nyss aftonbladet
Avskedsfirande
I fredags hade vi en liten avskedsfest för Elisabeth, Cornelia och Ivette.
Innan hela gänget kom så visade Esther och Österrikarna upp massa pinsamma låtar från Tyskland som slagit igenom i världen. Vi försökte komma på ngn svensk motsvarighet men kom bara på "Boten Anna". (har ni förslag på fler?) Elisabeth skrek i falsett och berättade hur mycket hon älskar den låten, men när vi berättade att han sjunger om WOW så försökte hon prata bort det.
Efter ett tag kom det lite mer folk. Bland annat Barbara från Portugal, hon flyttade hit för en månad sen och har redan lärt sig spanska och ganska bra engelska.
När Markus hörde att hon hette Barbara berättade han att i Sverige heter våra blow up dolls Barbara. Såhär i efterhand tycker jag det var lite roligt.
Elisabeth och Cornelia med en Turrón-kaka som några av tjejerna hade med sig. Äntligen fick vi smaka den riktiga versionen av det kända bakverket. Det smakade som en caramellmousse.
Klockan halv två så drog de flesta ut och dansade, men vi och Österrikarna stannade kvar. I bakgrunden ser ni Ivette, hon har en pojkvän som heter Jinyang Jong.
me clean now
Som en vis man på ett flygplan en gång sa: Enough is enough!
Jag och Malin orkade inte leva i skiten längre, så igår tog vi tag med storstädning. Österrikarna och koreanen vi har bott med har ju helt slutat bry sig om att plocka undan efter sig, eller diska. De flyttade igår och de bryr sig ju inte om det ser ut som skit i hela lägenheten när de far, så vi fick ta hela smällen. Det var bara att gå iväg och köpa diskhandskar innan vi ens vågade närma oss diskberget eller toaletten. Jag som alltid tyckt vi haft väldigt ont om bestick hittade både knivar och gafflar för en hem armé när jag väl tagit mig igenom det första lagret av blötlagda matrester i diskhon.
Jag och Malin har alltså varit ensam hela helgen, då Markus bor på hotell med sin novia. Vi har utnyttjat vår ensamhet genom att sjunga för varandra, högt och falskt. Malin sjunger högt och jag falskt.
Våra top 3 favoriter just nu:
I will survive - Gloria Gaynor
Stand by me - Ben E. King
Waka Waka - Shakira
Det som fascinerade oss mest var att golvet i köket inte alls är i stenfärgad marmor utan är kritvitt om man gnuggar med moppen ett tag.
Österrikarna var ju helskumma typer, dom tvättade håret med öl.
Sweet yogurt
Första kvällen vi var i Alicante gick vi förbi den här youghurtbaren men har aldrig hittat tillbaka. Men just då det var som varmast igår eftermiddag så: BADAM! där var den! Verkligen meant to be tyckte vi och beställde en yoghurtglass med vit choklad, färska jordgubbar och oreokakor
Kakmonster
Ba chill
Igår när skolan var slut så gick vi ner till kajen och stekte i ett par timmar. Det verkar som om värmen äntligen är på väg på riktigt! ... ehh... försöker komma på ngt mer intressant att skriva om... men det finns inget att säga.
Fredagsmys
"Nämen, har självaste Gordon Ramsay varit på besök hemma hos er?" Tänker ni,
Nej det är bara lilla jag som gjort en kycklinggryta.
Lizzarran
Om ni kan slita ögonen från min vackra nuna så kan ni se hur tapasen såg ut
Igår åt vi tapas på Lizzarran, det var specialpris igår så varje liten rätt kostade 1€. Det gick omkring servitörer med olika tapasrätter på en bricka som vi fick plocka från, eller så fanns det kalla tapas uppradade längs bardisken. Det var riktigt gott och personalen var galet trevliga. Vi åt lax med färskost, friterade räkor, fisk, spanska korvar, massa olika ostar, parmaskinka, spansk tortilla och färskost med choklad och dadlar. Jag åt tills magen stod ut åt alla håll och kanter men ändå betalade vi mindre än 100kr var.
Vi kommer garanterat gå tillbaka dit igen och även ta med Johanna och Michael dit.
Kommentarer
Postat av: kallekingen
Ni är så bortskämda så man baxnar när man hör det. När vi var unga var inte frågan huruvida det fanns varmt vatten eller inte.Vi fick vara glada om det fanns vatten överhuvudtaget och varmt vatten fanns bara i våra drömmar.Duscha skulle vi göra oavsett om det fanns vatten att tillgå eller inte.Vid högtidliga tillfällen och när det var kallare än -20 fick vi vara innomhus.Så sluta med erat gnäll och begränsa er korrespondans till enbart hyllningar och glädjeyttringar över era fantastiska föräldrar som skänkt er såna innehållsrika och glamorösa liv.
Ni är så bortskämda så man baxnar när man hör det. När vi var unga var inte frågan huruvida det fanns varmt vatten eller inte.Vi fick vara glada om det fanns vatten överhuvudtaget och varmt vatten fanns bara i våra drömmar.Duscha skulle vi göra oavsett om det fanns vatten att tillgå eller inte.Vid högtidliga tillfällen och när det var kallare än -20 fick vi vara innomhus.Så sluta med erat gnäll och begränsa er korrespondans till enbart hyllningar och glädjeyttringar över era fantastiska föräldrar som skänkt er såna innehållsrika och glamorösa liv.
2011-02-15 @ 07:40:35
Postat av: The Dad
Fan Kingen! Det där var det finaste jag läst sedan pappa tvingade mig att läsa psalmboken, innan han slog den i huvedet på mig så att jag somnade för kvällen. På morgonen sedan så sköt han med ett hagelgevär ovanför skallen så att jag skulle vakna. Nu för tiden har ju ungarna väckarklockor, i deras dyra mobiler (som vi har köpt åt dem).
Fan Kingen! Det där var det finaste jag läst sedan pappa tvingade mig att läsa psalmboken, innan han slog den i huvedet på mig så att jag somnade för kvällen. På morgonen sedan så sköt han med ett hagelgevär ovanför skallen så att jag skulle vakna. Nu för tiden har ju ungarna väckarklockor, i deras dyra mobiler (som vi har köpt åt dem).
2011-02-15 @ 18:55:55
Ja, vi har det nog ganska bra ändå!
Ja, vi har det nog ganska bra ändå!
Åh...varmvatten...
Ååååh! Gasbilen körde nyss förbi utanför vår balkong! Fattar ni hur mycket varmvatten de där gasbehållarna kan producera!?
Mathi
Våran lärare har ett smeknamn på Matilda. Det började redan förra veckan med att han då och då slängde ur sig Mathi, men eftersom vi fattar hälften av det han säger så trodde vi att även Mathi var ett sånt ord. Men i fredags kom vi på honom med att kalla Matilda för Mathi och vi konfronterade honom. Givetvis var detta ett smeknamn han satt på Matilda! Vi berättade att Matti är ett killnamn på svenska, ett smeknamn för till exempel Mathias, och att det är väldigt konstigt att kalla en tjej det. Även tysken höll med om att Mathi är ett killnamn. Sen dess kallas Matilda Mathi här nere! Förhoppningvis fastnar det där hemma också.
Mathi
Tro, Hopp Och Kärlek
Glöm allt jag sa om att längta hem. Här har ni en anledning att för alltid bosätta sig i Spanien. Min anledning att kliva upp på mornarna. Ljuset i mitt liv. Guds gåva till mänskligheten. Ja, ni fattar kanske...
Men jag tänker fortsätta. Utan den här känns allt bara tomt. Den förgyller mitt liv på ett sätt någon eller något aldrig har gjort eller någonsin kommer att göra. Om jag dör imorgon har jag mitt liv inte varit förgäves, för jag har druckit denna. Jag har blivit troende, jag tror på denna. Om en Gud finns vet jag vad han dricker.
Jag tänker aldrig lämna denna om det så innbär att jag aldrig kommer tillbaka till Sverige.
Tillåt mig att presentera piña-coco exotic.
Detta, mina vänner, är en dryckesyoghurt med piña colada smak. Dom två smakerna cocos och annanas möts i en fantastisk harmoni tillsammans och skapar en helt ny smaksensation. Tillsammans med den krämiga yoghurten skapar dom absolut perfektion.
Svettig glasstund
Sitter här lite halvensam i vardagsrummet. Malin pratar med Michael på skype och de andra är ute. Som en liten alla hjärtans dag present till mig själv så köpte jag glass. Bara för att jag är så fantastisk.
Köpte en smak som heter Turrón, det är tydligen någonting som är typiskt Spanien. Både Cornelia och Ivette har pratat om Turrón sen vi kom hit, så nu var det dags. Helt klart god glass, men jag föredrar nog cheesecake smak.
Planen var att springa ikväll, jag var verkligen jättetaggad! Men vi har slut på gas = inget varmvatten = ingen dusch = äckligt om man har varit ute och sprungit.
Så jag försöker sitta jättestilla och inte röra mig i håret så att jag inte svettas i onödan eller får skitigt hår. För om jag känner vår hyresvärd rätt så får vi mer gas tidigast i april.
Måste även tillägga att jag tycker jättesynd om Michael. Just nu sitter Malin och visar upp varenda sak hon har shoppat idag för honom i webcamen. Och som om inte det vore nog, så måste han gissa priset på sakerna innan hon avslöjar det riktiga priset. Och om han gissar lägre än vad saken faktiskt kostade...då blir hon sur.
Alla Hjärtans Dag
Jag vet inte om det är just alla hjärtans dag idag eller för att jag blivit sjuk men idag har jag verkligen saknat alla därhemma särskilt mycket! Ibland är det helt toppen att vara här, vi har vår och slipper -25 minusgrader, vi får lära oss spanska, se en ny kultur, shoppa, äta god mat och allt därtill med ibland känns det hopplöst att vara ett halvjordklot från alla man älskar (förutom Matilda såklart ). Ibland känns fyra månader som en kort period, en piss i havet om man tänker på hela livet men ibland känns det så oerhört tungt. Som en evighet tills jag kommer hem och får krama om er i Umeå! Och jag vet precis vilken av tankebanorna som är rätt men ibland hamnar man i den dåliga och då blir det lite blöta ögon. Speciellt mannen här nere känns jätte jobbigt att vara utan just nu, och tre månader känns verkligen som en evighet. Kan bero mycket på att det är alla hjärtans dag!
Men tillbaka till dom positiva tankarna. Vi har det bra härnere, ni får inte tro annat! Har shoppat massa billigt idag och nu står Matilda och lagar mat till oss så det kan knappast bli bättre!
Glad alla hjärtans dag allihopa!
Denna bild förstorade jag upp och gjorde till en tavla till Michael som han fick levererat idag av käraste Caroline. Förra året var han gullig och skickade en stor bunt rosor från lumpen så nu fick jag ge igen och ge en kärlekshälsning från spanien!
14 februari
Idag är det alla hjärtans dag. Vår lärare sa att valentine's day "es muy importante" och det märks verkligen. På den korta vägen hem från skolan mötte vi flera killar som gick med stora blombuketter i händerna. Jag gillar faktiskt alla hjärtans dag, det känns nästan tabu att tycka om den 14 februari om man är singel. Men att det finns en dag där man visar lite extra att man tycker om personerna i sitt liv, kompisar, familj osv är fint.
Ja ni ser ju, trots att det är siesta en vardag, så går det några och håller om varandra.
Alicante är verkligen en gullig stad på så sätt, varje kväll när vi är ute och går längs hamnen och stranden är det par i alla åldrar, allt från tonåringar till gamla finklädda gubbar och gummor som går armkrok eller hand i hand. De visar verkligen öppet hur mycket de tycker om varandra, inte alls som i Umeå där man knappt håller hand offentligt.
Jag kan tänka mig att när jag far ut och springer ikväll så kommer det vara extra många par att sicksacka emellan.
PIMP
Igår när vi var på väg hem från affären möttes vi av ett sprakande musikliknande ljud. Framför oss ser vi ett gäng killar i kanske 15 års åldern hänga i en trappuppgång. Coolaste killen spelade hiphop med mobilen på högsta volym medan han hungrigt spanande in sin omgivning (en liten sidgata i närheten av en mataffär, nästintill tom på befolkning). När vi är precis intill ser vi hur han förutom att gunga lite i takt med sin musik står och stampar med sin käpp i marken, ja KÄPP... en såndär käpp som gamla människor har. Önskar jag hade en bild för att ni skulle förstå. Men tänk er en unge som mer än allt annat vill vara typ 50-cent eller snoop, står i en trappuppgång med en käpp och faktist tror att han är som 50-cent eller snoop.
La Rambla
I fredags så provade vi på utelivet. Det blev en oförskämt lugn kväll, Österrikarna visade oss runt bland småkrogarna ett par timmar, innan vi gick vidare till huvudgatan La Rambla; en stor gata proppad med partyställen.
Strax innan tolv gick vi till den första krogen. Vi vet inte riktigt vad den heter, men tjejerna kallar den för 3 pintas, eftersom man får 3 glas öl för 3€, vilket är lite billigare än 30 svenska kronor.
Det var så packat med folk där inne att vi var tvungna att stå ute på gatan. Bara skönt tyckte vi, musiken är så fruktansvärt hög inne på klubbarna att man får tinnitus bara av att föreställa sig ljudnivån.
Hela gänget, minus Ester som tog bilden. I mitten ser ni Cornelia och till höger om henne är Simen och Elisabeth. Simen är från Norge och lever upp till alla fördomar. Det är den gladaste killen vi träffat. Han pratar alltid för fullt på Norska och trots att vi inte fattar allt. Men lika glad för det är han. Någon gång ska vi be honom säga "Ska jag fritera mor din!?"
Tres pintas!
Ägaren på det här stället såg precis ut som en avdankad Sylvester Stallone. Han var obehagligt lik! Lät till och med som Rocky efter att han tagit emot ett par smällar. Vi försökte få bildbevis men han var så upptagen med att byta ut glasen som folk tagit med ut till plastmuggar.
Här är vi inne på en irländsk klubb där de spelade waka waka väldigt flitigt.
Vid fyra började vi röra oss hemåt, troligen de första på hela La Rambla som lämnade gatan, men vi var så trötta. Vi måste träna lite mer för att orka festa tills klubbarna stänger på det här stället (vilket är ca 8 på morgonen).
My Precious...
Minns ni mandarinerna vi skrev om? Den asdyra mandarinpåsen för över 6 euro vi köpte i början av veckan. Det första vi gjorde när vi kom hem med varorna var att packa in allt i köket, förutom dessa mandariner. Rädda att någon annan i lägenheten skulle äta just våra dyrgripar, så kastade vi in dom i garderoben så att bara vi skulle komma åt dom. Igår kom vi till insikt att.. vi borde ju faktist äta dom också. Trots att dom var så dyra. En av dom har redan börjat mögla... så vi fick kasta två stycken. Trots denna insikt kan jag ju också säga att dom fortfarande ligger kvar i ett hörn i garderoben. Väl spenderade pengar!
Lägenheten från andra världskriget
Ang. Schindlerrummet jag skrev om igår, så har Markus nu berättat att det är där man fyller på gasen som värmer upp vattnet i huset. Okej, jag hade fel, det är inte ett schindlerrum, det är en gaskammare...
Jag vill hem!
Idag är första dagen som jag verkligen känner att jag längtar hem. Just nu känns allting jättejobbigt. Inte för att det har hänt någonting speciellt, jag vill bara träffa familjen och alla. Hur fånigt det än låter så saknar jag Tvilla hur mycket som helst, skulle göra vad som helst för att få höra henne knorra eller komma och puffa på min hand för att bli kliad. Jag vill vara hemma nu! Inte sitta på ett plan i flera timmar och vara hemma sen, utan nu på en gång!
Jag vet att Malin har längtat hem varje dag,
så jag är glad att jag känner så här först nu, men det är verkligen så jobbigt!
Väldigt tur att Johanna ska komma snart,
då blir det lite mindre att sakna.
Malins nya jacka
Åhh, Malin är så fånig. För några dagar sedan var vi på ett jättestort köpcenter och hon köpte en ny skinnjacka att ha ute och nu är hon helt kär i den. Flera gånger har hon ropat efter mig bara för att, när jag väl kommer, visa upp jackan IGEN. Och nu igår när vi skulle gå och lägga oss så möts jag av det här...
Schindlerrummet
I vårt badrum så finns det två stora fönster ut till den här lilla rummet. Det här är ett som ett hål genom hela huset för om man tittar upp så ser man himmelen. Men det är alltså ett skitigt litet rum, med rör och galler som är utsikten när man lägger en kabel eller två. Jag förstår inte riktigt varför man bygger ett rum där och ännu mindre varför de sätter fönstren in i badrummet, men det är väl ngt spansk påhitt. Typ som siesta.
På dagen spelar det inte så stor roll, men på natten när man ska in där så är jag skiträdd! Det är alldeles mörkt och det dansar skuggor mellan väggarna där inne. Och att den där hatten ligger där ger en ungefär lika mycket hopp som när man ser flickan i röd kappa i Schindler's list.
Stenkoll på vikten
Jag förstår inte hur man prioriterar i det här huset. Ugn, element och kackelacksfällor är inget hyresvärden lägger pengar på. Men fyra stycken vågar, det har vi.
Btw, vi har över 30 läsare per dag och vi har sammanlagt fått två kommentarer. Och ni klagar på att vi uppdaterar på för sällan? Inte okej! Det handlar om att ge och ta här!!
Morgonen
Morgonen började inge vidare. Efter ha sovit dåligt ännu en natt vaknade jag nu förkyld också men jag slet mig upp och vi gick till skolan. På vägen dit ser vi en stor, mörk man iklädd typ uteliggarkläder stå i en trappuppgång. Han slår till Matilda lite på armen i förbi farten med vi fortsätter gå. Jag går lite bakom dom andra eftersom trottoarerna är för trånga att gå i bredd på. Plötligt kommer han och springer efter och tar ett hårt tag i mina armar så jag står vänd mot honom sen vet jag inte vad han gör... Han håller i mig hårt samtidigt som han kramar mig och vad som känns som en vampyr som ska bita tag i min hals. Jag försöker slita loss honom men han är för stark. En av våra lägenhetskamrater vänder sig om och ser det hela och kommer mot oss och skriker "HEY HEEEEY!!!" och jag lyckas trycka iväg honom och springa tillbaka till gänget. Det hela varade ju bara några sekunder men var riktigt, riktigt obehagligt!
När vi sedan har varit i skolan, varit på rast vid ett café och är precis påväg in i dörren till skolan igen kommer samma man tillbaka och mumlar något obegripligt och försöker trycka oss mot väggen eller något, vet inte vad han höll på med. Vi lyckas få upp dörren och springa in iallafall och sekunden efter kom våran lärare som tog ett snack med honom.
INGEN bra start på dagen och jag hoppas vi slipper honom i framtiden!
Snart ska vi i alla fall dra ett stort gäng till köpcentret här i Alicante och förhoppningsvis hitta några fynd. Är i behov av att köpa lite varma kläder!
När vi sedan har varit i skolan, varit på rast vid ett café och är precis påväg in i dörren till skolan igen kommer samma man tillbaka och mumlar något obegripligt och försöker trycka oss mot väggen eller något, vet inte vad han höll på med. Vi lyckas få upp dörren och springa in iallafall och sekunden efter kom våran lärare som tog ett snack med honom.
INGEN bra start på dagen och jag hoppas vi slipper honom i framtiden!
Snart ska vi i alla fall dra ett stort gäng till köpcentret här i Alicante och förhoppningsvis hitta några fynd. Är i behov av att köpa lite varma kläder!
Tack Mamma!
För tillfället sitter jag och Matilda och dricker svenskt rött te och äter nybakad bröd (från affären såklart för vi har ingen ugn... ) med vitlöksfärskost och tomat. Var och handlade lite grejer vi saknade i kylskåpet, lite juice, bröd, ost och mandariner. Med lite snabb överslagsräkning tänkte vi att det hela kalaset borde gå på cirka 5 euro då ingen av varorna hade en prislapp på över 2 euro. I kassan brakade dock det hela lös på över 11 euro då mandarinerna tydligen kostade ca 6 euro, dvs över 55 svenska kronor för en liten påse mandariner! Så i framtiden blir det att sno av våra rumskamrater :)
Och tillbaka till teet, tack mamma som skickade med det! Perfekt i våran kalla lägenhet!
Lägenhetsrapport
Vår hyresvärd kom nyss hit för att ställa ut fällor till kackelackorna, det är ju i alla fall ett framsteg. Vi har även bett om ett extra element eftersom det är så svinigt kallt här i lägenheten. Tyvärr får vi inte det eftersom vi redan har ett, problemet är ju bara att Elisabeth och Cornelia har tagit det till sitt rum... Dom far om 1.5 vecka så vi får väl stå ut med det och ta det så fort dom åker.
Sådär flashigt klädd är jag på den korta sträckan från duschen och sängen.
Tjocka sportsockar, gympaskor och morgonrock.
Skulle jag gå med bara sockar eller (usch, hemska tanke!) barfota så skulle jag nog drabbas av kallbrand.
Sen en sak som gör mig riktigt besviken är att han inte kommer att fixa den trasiga ugnen vi har. Vi kan bara laga mat på de två minsta plattorna längst in på spisen... Nog fattar jag att han inte vill lägga ut pengar på en ny spis, men det är inte lätt att laga mat till två-tre personer (vi har gått ihop och gjort mat med Markus ibland) så som det är nu. Jag som hade sett framemot att ha grönsaker och potatis i ugn, göra gratänger, baka bröd och pizza eller varma mackor.
Frågan är hur mycket vi kan kräva av honom? Vi har betalat för självhushåll...
Koreansk middag
Idag när jag kom hem från skolan så hör jag hur koreanskan sitter inne på sitt rum och skriker. Tydligen är Yvette inne på skype med en av sina vänner för det lät som om det pågick ett mangakrig där inne. Skulle inte ha blivit förvånad om ett Hattori Hanzô svärd hade flugit ut genom dörren.
Som jag skrev tidigare så skulle en av Markus vänner laga mat åt oss ikväll. Men tydligen var det inte Markus vän och inte en, för klockan halv nio dundrar det in fyra koreaner och börjar röja i köket. Jag och Malin går efter ett tag in och frågar om de behöver hjälp. Som på en signal vänder sig alla fyra, exakt samtidigt om och spänner sina smala ögon i oss samtidigt som den största killen av dem säger åt oss att gå ut, för det är tydligen "topsckre" (läs: Top Secret). Så vi fick lomma tillbaka till vårt rum och plugga spanska verb.
Nu är klockan snart elva och vi har inte ätit sen lunchen klockan två. Jag börjar helt klart börjat ångra att vi inte åt Malins spenatsoppa klockan halv åtta, vilket var originalplanen. De har tagit upp båda kokplattorna som fungerar så vi kan inte laga egen mat... om jag inte visste att det fanns kackerlackor i lägenheten så skulle jag nog falla död till golvet av hunger.
que?
Här är en bild på berget vi besteg igår. Bilderna gör inte utsikten rättvisa, men jag har iaf lyckats laddat upp dem på mindre än en halvtimme, det är ju toppen!
Läraren berättade en massa om borgen som är upp på berget, vilka som hängde där, att engelskmännen hade ett fängelse där, oklart om de var de själva som satt i fängelse eller om de låste in spanjorerna. Sen berättade han hur staden Alicante fått sitt namn och pekade ut lite olika betydande byggnader nedanför berget. Allt hade nog varit väldigt intressant om jag hade förstått något av vad han sa.
Snart kommer en koeransk kille hit och ska laga mat åt oss. Inte för att vi har anställt honom eller så, utan han är kompis till Markus, svensken vi bor med. Så i väntan på bättre tider tänkte jag och Malin gå ner till stranden och se hur det ser ut där.
Lite utsikt från berget. Den höga byggnaden lite till höger är hotellet Michael och Malin ska bo i när han kommer hit i april. Då kommer även Johanna och får ta över Malins isbädd.
Cucaracha
Första kackerlackan är hittad! Mycket väntat med tanke på hur det sett ut i lägenheten. Vi har ju bara varit här i tre dagar nu men enligt våran rumskamrat som bott här en månad har ena av de fem sopkassarna i köpet varit där i två veckor... Så idag har det varit storstädning i lägenheten. Alla sopor har kastat, disken diskat, bänkar torkade och golvet rengjort. Nu väntar vi bara på att hyresvärden ska komma med kackerlacksfällor så resten dör.
Ganska kul att kackerlacka heter cucaracha, ni vet låten "la cucaracha, la cucharacha lalalalalaa"? Den har fått en helt annan innebörd nu!
Ganska kul att kackerlacka heter cucaracha, ni vet låten "la cucaracha, la cucharacha lalalalalaa"? Den har fått en helt annan innebörd nu!
Castillo De Santa Bárbara y Barrio
Eftersom mamma gått in på bloggen flera gånger idag och påpekat att vi inte skrivit något för dagen så får jag slänga in en snabbt inlägg! Vi har hunnit med en hel del spanskt sedan förra inlägget. Igår åt vi paella på en liten restaurang och idag har vi promenerat upp till castillo de santa bárbara y barrio som är uppe på ett berg med grym utsikt över hela Alicante. Vi som klagat så mycket på kylan ångrade oss rätt fort då vi började traska uppför dom branta backarna och trapporna i stekande sol och 19 graders värme... Självklart hade man ju inte solskyddsfaktor heller så nu ser jag ut som en tomat i ansiktet :)
Men nu är vi tillbaka i kalla lägenheten igen och jag ska snart krypa ner i mina tre lager filtar och huttra mig till sömns.
Ungefär halvvägs upp på berget är denna tagen. Alla vi tjejer som bor i lägenheten plus hon längst till vänster.
Tog en massa fina bilder idag från berget som vi försökte ladda upp men tyvärr är inte internet det bästa här så det fick bara bli en bild ikväll. Imorgon ska ni få en liten bildbomb från dagen!
Första natten
Igår när vi kom fram så tyckte jag att det var lite svalt i lägenheten. Vi tog av oss skorna och satte oss i vardagsrummet för att bekanta oss med de andra och sakta men säkert började nerkylningen. Hela huset är gjort i sten och marmor och det finns ingen värme what so ever. När vi skulle lägga oss så tog jag ett djupt andetag, sen kastade jag fort som attan av mig kläderna, på med pyamasen och ner under täcket för att inte dö av köld. Sedan gällde det att vika in vartenda litet hörn av täcket, filten och överkastet som man hade på sig. Varje gång jag vände på mig i sömnen och la huvudet på en annan del av kudden vaknade jag av brain freeze.
De som vi bor med förklarade att det här var en av de varmare dagarna de haft. Det låter väldigt normalt och hälsovänligt. Jag börjar helt klart ångra att jag bara tog med en tjocktröja...
Frukost vid kajen
Vi satte oss vid kajen för att äta. Det var en helt okej första frukost och det var riktigt gott att få mat i magen och lite värme i kroppen efter kylskåpsnatten. Nu är vi tillbaka i lägenheten och tänkte bara ta det lugnt ett tag innan vi går iväg och letar efter paella.
Första kvällen
Nu har jag och Malin anlänt till Alicante. Planet blev sammanlagt tre timmar sent men tack vare att Malin kan lite spanska så kom vi snabbt fram med taxi. Chauffören gillade Abba så vi fick ett ganska bra pris på resan.
Sedan stod hyresvärden och väntade, han visade oss runt i lägenheten och förklarade i rasande fart hur allt såg ut och fungerade.
Sedan fick vi hälsa på folket vi skulle bo med, 2 b-rudar från Österriket, 1 tjej från Korea och en svensk kille. De verkar ju trevliga så vi kommer nog överleva bara vi inte fryser ihjäl. Det stengolv och stentak och helt utan värme. Vi har redan gjort en liten inköpslista:
Tofflor
Varma sockar
Filt
ev. ny kudde (de vi har nu är ca en meter långa, platta bomullskorvar som vi fick ett blommigt tystycke att linda in i)
Ja som ni kanske märker så har vi internet i lägenheten, det är någon vänlig... eller okunnig själ som inte har lösenord på sitt trådlösa.
Snart klar?
Nu packar jag fortfarande för fullt men Tvilla har tröttnat på att hjälpa till...
Det känns helt underbart fantastiskt skrämmande!
Ja nu är klockan 20 över 12 och jag har inte packat ner en enda pryl i väskan. Det enda jag har förberett är att lägga undan rena kläder och underkläder de senaste två veckorna. Ett hett tips om ni någon gång gör samma sak är att inte lägga undan varenda trosa du äger för det kan faktiskt vara bra att ha någonting på sig fram tills man ska åka...
Nej usch och fy.. det känns jättejobbigt nu. Jag går omkring och snyftar och snorar medan jag letar upp alla saker jag ska ha med mig. Saknar familjen och vännerna redan innan jag åker. Är förvånad över att jag reagerar såhär, 4 månader är ju ingen tid alls egentligen?
Halv 12 imorgon går planet mot Stockholm, sedan bär det av mot Alicante klockan 14.
4 dagar kvar
Hejdå Umeå
Missförstå mig inte, jag tycker det ska bli så roligt! Den här resan har jag velat göra i flera år! Men det betyder inte att jag blir mindre nervös för det!
