Tallriksmodellen
Markus, Arlette och jag har inte riktigt orkat ta tag i matlagningen på senaste tiden. Jag har levt på gamla matlådor som troligen inte borde ätas om man vill ha hälsan i behåll medan de andra stekt hamburgare med baguettebröd tre gånger om dagen.
Det gjorde att vi idag bestämde oss för att äta kinesisk buffé till lunch och nu ska vi iväg till stranden och grilla våra välfyllda magar ett par timmar, hasta pronto!
Har ni ris i Sverige?
Igår fick jag en lektion i hur man lagar kimbab! Min lilla koreanska vän Jieson visade hur det skulle gå till med ris, grönsaker, tonfisk och alger. Arlette ville också ha men tycker inte om tonfisk... så i brist på annat så slängde vi in lite jordgubbar i ena kimbabrullen.
Det är inte helt enkelt vill jag lova och ni som följt bloggen ett tag vet hur seriösa koreanerna är när det gäller matlagningen. Jieson som är ungefär upp till naveln på mig stod bredvid och gav mig instruktioner som följdes av förolämpningar på spanska... och när det blev riktigt fel så slog hon till mig och skrek högt på koreanska. Samtidigt står Sunam bakom mig med armarna i kors och tittar strängt på hela processen.
Dock verkar dom inte ha blivit helt missnöjda för ni vi väl satt och åt så sa dom att jag nästan var korean numera.
Jag försöker mig på ett leende när Arlette ska ta bilder men helt ärligt så är jag livrädd och väntar bara på att bli piskad av någon av koreanerna.
Fredag den 13
I fredags firade vi Anabel med en enorm middag och utgång! Jag kämpade på med köttbullarna i flera timmar, medan koreanerna gjorde sina maträtter; algsoppa, kimbab, stekt ris och ägg. Det var ett jäkla sjå att få fram skedar knivar och mått till att göra köttbullarna för vart jag än öppnade skåp så ramlade det ut pinnar. "Herregud har ni inga skedar eller gafflar?!" Frågade jag medan stackars Sunam fiskat upp ännu ett par ätpinnar ur besticklådan.
Markus somnade i väntan på maten, men tillslut var vi färdiga och hade mat för ca 600 personer. Arlette gjorde salladen, vilket hon var mycket noga med att alla skulle veta. Jag åt tills jag dog, sen åt jag lite mer och sen efterrätt på det.
Jag är faktiskt stolt över min köttbullstillverkning för det var lättare än jag trodde och smakade riktigt bra. Sen att jag föredrog kimbaben (koreanska versionen av sushi) efter timmar i stekosen var kanske inte så konstigt.
Självklart glömde jag ta bild på tavlan jag gjort och brevet jag skrivit till Anabel, men hon blev jätteglad och sa massor med saker på koreanska och så jag hoppas det var positivt.
Ma Rike från Tyskland, en trött stekare och födelsedagsbarnet ute i Barrion.
AYUDAAAA MEEEEE!
Alltså ska jag, för första gången i mitt liv laga köttbullar, inte till en eller två utan 13 personer....! Kan någon skicka över min mormor och mamma på ett plan till Alicante?
Potatis
Jag måste bara skriva om när vi bjöd vår kära lägenhetskompis Markus på middag. Malin och jag kokade potatis och stekte kött. Till det tog vi brunsåsen och lingonsylten vi köpt på IKEA och dukade fram lite fint (så fint som det går med de får kökssakerna vi har) på bordet. I väntan på Markus som var i duschen så lägger vi upp potatisen på hans tallrik och börjar själva ta för oss av maten. Efter ett tag stegar han in i rummet och sätter sig. Sedan tittar han tyst på sin tallrik en stund innan han säger:
Markus: Och nu då?
Malin: Vadå?
Markus: Jaha, hur gör jag nu då?
Matilda: Det är ju bara att skala och börja äta?
Han petar lite på potatisen med fingret
Markus: Jag trodde ni sa att ni kunde laga mat?!
Matilda: Men va!? Vad menar du!? Vi kan laga mat!
Markus: Men hurdå, ska jag hämta potatisskalaren eller?
Malin: Men nej, använd kniv och gaffel!
Markus: Men hur gör jag då!?
Matilda: Menar du att du aldrig har skalat en kokt potatis?
Markus: Ja, man skalar den ju innan man kokar.
Malin: Sätt potatisen på gaffeln och skala med kniven.
Matilda: Men i skolan?! Har du aldrig skalat potatis i skolan? Eller hemma?!
Markus: Nej! Vem gör sånt!?
Det blir tyst i några minuter medan Markus drar av tunna strimmor av potatisskal med fingrarna. Han sneglar på oss som snart ätit upp halva portionen.
Markus: Hur lång tid tog det för er att skala era potatisar?
Matilda: Men herregud ge hit potatisen!
Jag hjälper Markus 21 år från Sverige att skala potatis för första gången i sitt liv.
Jag är fortfarande lite upprörd över att han aldrig skalat en potatis förut i sitt liv, men kan inte låta bli att skratta åt tanken på att om han skulle gått iväg och försökt skala potatisen med en potatisskalare
Finmiddan
Mamma var väldigt orolig att jag skulle äta dåligt när jag var här nere, vilket jag inte tycker att vi har. Dock är vi väldigt lata ibland. T ex så slutar våra storslagna planer på att göra kycklinggryta och ris med att vi bara steker lite kyckling och grabbar tag i en näve spenat som man tuggar i sig stående vid diskbänken.
Bättre sent än aldrig
Jag är egentligen väldigt sen med att skriva om det här i bloggen, för jag lovade Malin Fuch att kolla upp det här redan de första dagarna. Vi diskuterade många gånger hur billigt en liter vin faktiskt är i Spanien. Först trodde jag priset var 9kr, men minns sedan att priset var 7kr litern. Dock rättade Malin mig senare och sa att det som billigast kostade 6kr litern.
Ja som ni märker är det väldigt seriösa och viktiga ämnen som tar upp på universitetet och vi vill ju inte ha fel information så jag kunde ju inte göra annat än att kolla upp fakta.
Och här har vi svaret!
Strax under 5kr är vad man måste betala för en liter vin som billigast i det här landet
Lite väl mycket alkoholskriverier den här veckan känner jag, kanske inte är superbra med tanke på att föräldrarna läser bloggen. Vi vill ju inte förstöra deras bild av att vi är felfria, nyktra änglabarn... kan hända att det redan är för sent men jag tänkte iaf tillägga att Malin inte har någonting med det här eller föregående vininlägg att göra.. och jag är ju inte seriös när jag skriver om det här. Inte har jag ett favoritvin inte... jag är ju inte ens 20, så hur ska jag kunna veta?...he...he
J.P Chenet
Idag strosade jag och Malin runt inne i en mataffär på jakt efter choklad. När vi står i kassan så tjuter Malin till. "Är inte det där vinet som tycker så mycket om?". och ta mej tusan, det var det! Lådan med viner stod på en lastpall och var inte uppackat i butiken än, så vi gick till vinavdelningen istället för att kolla hur mycket flaskan kostan här jämfört i Sverige. Men vi hittade den inte. Då kommer det fram en man från personalen som såg ut att platsa i både en Dressman, Colegate och Vanish-reklam på samma gång. Men andra ord, han såg helt perfekt ut! Jag är 100% säker på att han aldrig har ludd mellan tårna, även om han haft nya sockar på sig en hel dag!
Hur som helst så visade han oss vart flaskan skulle stå, men den var slut så han sprang iväg på lagret och hämtade en flaska till oss. Sen kom han tillbaka och lärde oss hur man skulle uttala namnet på spanska. Jag och Malin blev så trollbundna att vi inte kunde göra annat än att köpa flaskan.
20 pix
Sweet yogurt
Första kvällen vi var i Alicante gick vi förbi den här youghurtbaren men har aldrig hittat tillbaka. Men just då det var som varmast igår eftermiddag så: BADAM! där var den! Verkligen meant to be tyckte vi och beställde en yoghurtglass med vit choklad, färska jordgubbar och oreokakor
Kakmonster
Fredagsmys
"Nämen, har självaste Gordon Ramsay varit på besök hemma hos er?" Tänker ni,
Nej det är bara lilla jag som gjort en kycklinggryta.
Lizzarran
Om ni kan slita ögonen från min vackra nuna så kan ni se hur tapasen såg ut
Igår åt vi tapas på Lizzarran, det var specialpris igår så varje liten rätt kostade 1€. Det gick omkring servitörer med olika tapasrätter på en bricka som vi fick plocka från, eller så fanns det kalla tapas uppradade längs bardisken. Det var riktigt gott och personalen var galet trevliga. Vi åt lax med färskost, friterade räkor, fisk, spanska korvar, massa olika ostar, parmaskinka, spansk tortilla och färskost med choklad och dadlar. Jag åt tills magen stod ut åt alla håll och kanter men ändå betalade vi mindre än 100kr var.
Vi kommer garanterat gå tillbaka dit igen och även ta med Johanna och Michael dit.
My Precious...
Minns ni mandarinerna vi skrev om? Den asdyra mandarinpåsen för över 6 euro vi köpte i början av veckan. Det första vi gjorde när vi kom hem med varorna var att packa in allt i köket, förutom dessa mandariner. Rädda att någon annan i lägenheten skulle äta just våra dyrgripar, så kastade vi in dom i garderoben så att bara vi skulle komma åt dom. Igår kom vi till insikt att.. vi borde ju faktist äta dom också. Trots att dom var så dyra. En av dom har redan börjat mögla... så vi fick kasta två stycken. Trots denna insikt kan jag ju också säga att dom fortfarande ligger kvar i ett hörn i garderoben. Väl spenderade pengar!
