lostinalicante

Så har far och syster min lämnat landet. Hade tänkt vänta med det här inlägget tills jag fått lite bilder från våran tid tillsammans här i Alicante men det tog sån tid så nu blir det ännu ett bildfritt inlägg! Bilderna kommer sen. För att sammanfatta den veckan kan jag säga att vi hade det bra, dom tyckte om staden och fick prova på tapas på Lizarran, riktig paella, sweet yoghurt-glassen samt promenera upp på Castillo de Santa Barbara och se hela Alicante. Är riktigt glad att dom kom hit och fick se mitt liv här samtidigt som det rådde bot på lite av min längtan efter svensk mat.. och dom med såklart. Hade önskat kaviar, wasaknäcke och pulversås (typ bea och brunsås, dom har inte sånt här!). Det sistnämnda gick pappa lös på, vi har nu en kasse med 56 påsar med diversesåser och mamma, den ängeln, skickade med 12 hemmabakade semelbröd och mandelmassa så vi kunde bjuda klassen och Manolo på riktiga, svenska semlor. Mycket uppskattat!

Där fick ni en snabb update. Om ni undrar vad vi håller på med nu ligger vi båda inför döden. Matilda har fått tillbaka sin sjukdom och jag har åkt på feber och ordentlig förkylning jag med.

Tänkte bara skriva några rader för att försäkra er om att vi lever. Ursäkta för dålig uppdatering men vädret har vänt till det bättre nu så vi spenderar våra dagar ute nuförtiden! I helgen var vi ute med gänget, låg på stranden två dagar och idag har vi haft otroligt trevligt med lituanen Simona och koreanen Anabel. Vi tog en promenad "uppåt" i staden till det andra castillot och kikade på utsikten över stan. Hann med två cafébesök och är precis hemkomna. Kan ju nämna att det varit 26 grader idag också, känns helt okej!
Har massor av bilder från helgen och idag som vi ska lägga ut inom snar framtid.
Nu ska vi laga mat!

Hasta pronto!

Det är inte av lathet jag inte uppdaterat, är bara för jag inte har något uppmuntrande att säga. Har haft en skitdag! Matilda är sjuk, och jag mår inte helt hundra jag heller. Regnet öser ner och skitvädret vi haft i flera veckor nu fortsätter hålla i sig. Lyckades på sin höjd få 3 timmar sömn inatt och imorse blev jag jagad av den där mannen jag skrev om första veckan, han som attackerade mig och typ.. kramade mig? Han befinner sig alltid i samma kvarter på mornarna, och det är precis mellan där vi bor och skolan så vi ser honom alltid. Och tydligen har han börjat känna igen mig och tycker väl det är kul att försöka få tag i mig eftersom jag blir så rädd. Imorse gick jag själv till skolan och såg honom direkt så jag gick över till andra sidan av gatan för att slippa mötet med honom men då kom han springande över och försökte få fatt i mig... Ingen vidare start på dagen. Har iallafall pratat med våra lärare om det och dom känner igen han sen tidigare, han befinner sig alltid där eftersom han sover i en park i närheten på nätterna. Han är ständigt påverkad och har troligen ingen aning om vad han gör och terroriserar mer eller mindre alla som kommer i hans närhet. Polisen har varit på honom men det finns inget dom kan göra tydligen eftersom dom inte vet var han kommer ifrån, spansk? engelsk? Ingen vet! Men händer det igen ska jag söka upp polisen som för det mesta befinner sig i området.

Plus i kanten på allt detta är att hela mitt kompisgäng inklusive Michael åkt på impulsresa till Tärna nu idag och kommer hem på söndag. Åka slalom, bo i en stuga och bara umgås med alla människor jag saknar som mest... Tror inte jag kunde vara mer avundsjuk just nu!