lostinalicante

Idag är sista dagen i Alicante. Jag är så fruktansvärt ledsen. Jag känner mig så fånig men sanningen är att jag de senaste dagarna har gått omkring med gråten i halsen och så fort jag tänker för mycket på mina fina vänner här nere och hur roligt jag har haft så börjar tårarna rinna.

Självklart ska det bli skönt att komma hem och jag längtar så mycket efter att få träffa familjen och alla kompisar hemma igen. Men jag vill verkligen inte fara. Redan när jag for visste jag att jag inte ville fara hem den här dagen. Dock visste jag inte att jag skulle komma att älska människorna här så mycket. Mina nya svenska vänner är ju lättare att träffa. Men koreanerna lär det ju bli annorlunda med. Jag är så ledsen att jag mår illa!

Den här resan har verkligen varit en berg och dal bana. Det har varit tråkigt, tufft, kallt och frustrerande många gånger. Men samtidigt har jag haft så roligt! Visserligen är jag inte på den spanskanivån jag vill nå, men jag har ändå lärt mig så fruktansvärt mycket spanska, jag har träffat och lärt känna massor med fantastiska personer, lärt känna Alicante, bott utan föräldrar, blivit kär, fått undervisning i koreansk matlagning, varit förkyld, börjat lyssna på massor med spansk musik... vissa texter är så fina att håret på armarna reser sig, lärt mig äta rå lök, bott med ett gäng kackerlackor, haft lektoner i potatisskalning, sprungit ut mitt i natten och tagit kort i fotobås, dansat tills jag inte orkar stå på fötterna, lärt mig svära på koreanska, fått ett blåöga, skrattat så tårarna sprutat, badat i havet, tagit långa promenader mitt i natten och miljoner saker till.

Ja den här resan har verkligen varit något extra. Mina nya vänner är verkligen förebilder för mig, jag har blivit en bättre människa av att se hur de beter sig och även fast tårarna rinner så är jag jätteglad över att jag är så ledsen. Jag är glad att jag har så starka känslor för alla personerna här, tänk om jag inte känt ngt speciellt alls? Bara kunnat krama om klasskompisarna, le lite åt breven de skrivit till mig och sen inte tänkt tillbaka så mycket när jag kommer hem?

I kväll är min sista kväll och jag ska försöka ha så roligt som det bara går! Vi ska se på fotbollen i kväll och sen ska jag nog bara se film med koreanerna. I morgon klockan 9.00 ska jag och Arlette ta bussen till flygplatsen.