lostinalicante

Något som jag tycker är ganska jobbigt här nere är bristen på kroppskontakt. Det låter kanske konstigt, men hemma är jag van att krama om familjen och speciellt vännerna flera gånger om dagen... och de dagar då jag inte träffar dem, så brukar jag brotta ner vår hund och krama om henne tills hon slutar sprattla och jag inser att det är bäst att släppa taget om jag vill ha kvar Tvilla i livet.

Men här nere har jag inga att krama! Malin är inte vidare mottaglig, de få gångerna jag har kramat om henne så skriker hon "VAD GÖR DU?!" och blir stel som en pinne och kompisarna från skolan känner man inte riktigt så väl.

Jag är på bristningsgränsen, snart kommer jag väl börja luta huvudet mot axeln på läraren eller gå in till vår rumskompis Markus och ge honom en godnattkram på kvällarna?

Jag försöker mysa med Malin då hon sover.

Plötsligt förstår jag mer än någonsin hur JD känner sig i närheten av Dr Cox från Scrubs.